En konstig historia....

Kanske är det jag som är naiv, men... Jag vill gärna tro gott om människor, vilket ibland verkar vara dumt!? För några veckor sedan fick jag ett pm av en tjej som hittat mig då hon sökte efter någon som kunde göra ett kort till henne. Hon skrev att hon tyckte mina alster var så fina å att hon gärna ville att jag gjorde ett åt henne som hon skulle ge vidare, hon var dessutom villig att betala ganska mycket för det - 150-200:- skrev hon! Kanske var det då jag borde ha dragit öronen åt mig!? 150-200:- för ett kort!?!?

Jag skrev i allafall ett mail till den här tjejen och svarade att jag naturligtvis var smickrad och att jag gärna skulle göra ett kort till henne - men att priset var för högt. Ja, jag skrev faktiskt så! Jag ser hellre att kunderna är nöjda å återkommer än tar ett så högt pris... Naiv?? Jo, ja...  Hon skrev att hon förstod att priset var högt men att hon verkligen värdesatte ett handgjort kort då det skulle vara till en granne som hittat hennes bortsprungna katt samt att hon hade lite bråttom och gärna betalade extra för detta...

I vilket fall som helst så hade vi lite mailkontakt fram å tillbaka där hon skrev hur hon ville att kortet skulle se ut ungefär - och hon mailade över ett fotografi på hennes katt som hon ville ha med. Jag gjorde ett kort, som jag faktiskt blev jättenöjd med! Jag postade kortet och... Ja... jag postade kortet och!?!?!? Jag har inte hört ett knyst!

Och det naiva? Ja det är ju naturligtvis så att jag inte tog betalt i förskott... Jag kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mig att någon faktiskt skulle anstränga sig så och vara så trevlig och maila fram och tillbaka för att blåsa mig på så pass lite pengar! Eller!? Är jag naiv? Jag har mailat en gång till henne för drygt en vecka sedan och vänligt frågat om mitt kort kommit fram men hon har inte svarat på det heller. (Faktum är att jag mailat två gånger för först mailade jag å skrev att jag skickat kortet men jag fick inge svar på det heller...)

Jag mailade till henne i torsdagskväll åxå å var då lite undrande i min framtoning, men fortfarande snäll.... Hur tycker ni att jag ska gå vidare? Ska jag gå vidare? Jag har ju tjejens adress, å faktum är att det bara är ca 40 minuters bilresa från mig... Men... Är nog mest chockad och förvånad över att någon kan bete sig såhär. Eftersom jag som sagt är naiv och godtrogen så vill jag fortfarande inte riktigt tro att hon har gjort detta med flit, kanske har det hänt något? Hennes dator e trasig så hon kan inte svara på mail? Jag postade kortet den 18:e oktober så kanske, kanske är hoppet inte ute än?? ;-)

Så här blev kortet, hoppas den som fick det blev glad i allafall... :-S


Massa kramar från den godtrogne...


Kommentarer
Postat av: Wildärtan

Ja, kära nån - man ska väl egentligen aldrig upphöra att förvånas:-s

Postat av: Cath.

Verkligen trist!

2009-10-31 @ 18:50:28
URL: http://cathspyssel.blogspot.com
Postat av: Papsen

Man slutar aldrig att förvånas: Om du vill så kan Papsen ta hand om fallet - åka hem till damen i fråga och skaka om henne. Kan inte lova att det hjälper, men det kan vara värt ett försök! Puss

2009-10-31 @ 21:52:27
Postat av: Carina

Det är verkligen tråkigt att sådant här händer. Men jag är nog som du - att tro gott om människor.

Fast å andra sidan - om hon var så angelägen om att köpa ett handgjort kort av dig, borde ju hon oxå erbjudit sig att betala i förskott, alternativt verkligen frågat dig hur hon skulle betala och genomföra det.

Hm, svårt att säga.... Det kan ju vara så att hon var den elake typen, eller den gode och att det har hänt ngt! Det är ju det som är så jobbigt att inte veta.

Jag skulle nog oxå åka hem till henne. Värt ett försök!

2009-11-01 @ 10:25:35
URL: http://inha.blogg.se/
Postat av: Lotta (LoWi)

Jättefint kort... och underliga människor är det tyvärr gott om. MEN det kan ju vara så att det hänt något... antingen personligt eller tekniken...

Så kanske avvakta lite... sen hade jag nog börjat med att ringa... du har ju som sagt hennes adress... SEN kan man ju åka dit om det visar sig att det inte funkar att prata... i värsta fall får du väl gå in till hennes granne och hämta kortet fniss

Kram

2009-11-01 @ 16:19:42
URL: http://livetmedlotta.blogspot.com
Postat av: Lisbet

Hej!



Jag är ute och trillar runt på bloggar för att hitta lite mer inspiration. Har bakat och stämplat vilket jag tycker var jätteroligt men försöker hitta olika sätt att använda dem på.



Underbart kort och KATTEN...så mysig

Lisbet

2009-11-01 @ 18:15:40
URL: http://www.articsisters.blogspot.com
Postat av: Dolores

Jättefint kort men trist historia! Du kanske kan få fram ett telefonnummer med tanke på att du har adressen? Hoppas det löser sig.

Kram / Dolores

2009-11-03 @ 02:21:37
URL: http://www.dolorespyssel.blogspot.com
Postat av: Sophia / Kurrebo

Håller med de andra - trist historia!

Men tänk professionellt...hur skulle du gå tillväga om det hade varit på jobbet? Använd dig av din auktoritet. Man skall inte behöva tåla skit från andra.... så stå på dig!



Håller tummarna för att det löser sig.

KRAM!

2009-11-04 @ 20:52:10
URL: http://kurrebo.blogspot.com
Postat av: Charlotta

Kan man inte skicka en faktura?



Annars tror jag nog mest på det där papsen tipsade om - om personen nu bor så pass nära!!!



Jobbigt med oärliga människor...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback