Ibland blir jag nästan arg på mig själv.... Varför, varför, varför måste jag utsätta mig själv för så mycket konstigheter?? Tror jag att jag e 20 fortfarande eller!?!? Ångesten som jag kände när vi var högst uppe i fritt fall med tilt på Gröna lund i somras var inte rolig! Jag som har hoppat både fallskärm å bungyjump! Handsvetten som jag hade där uppe var inte å leka med!! Tänk att först bara åka upp sådär jättehögt upp i luften, å sedan lutas frammåt! Så man måste se ner liksom! Huuu vilken skräck! Men efteråt var det jätteskoj! DÅ var jag såå nöjd å stolt...



 


Tur att jag hade maken å svågern att hålla i handen... De var inte så jättekaxiga de heller kan tilläggas!! Undrar om jag "måste" göra om detta eller om jag bevisat för mig själv att jag vågar nu...