Genustankar...
Nog för att jag har liite för mycket tid nu när jag är så orörlig å mest tillbringar tiden i sängen eller vid datorn, men... Det hindrar ju inte att jag tänker desto mer liksom! Av ngn anledning hade "Nej tack till reklam"- skylten på vår brevlåda försvunnit så igår låg det massa reklam där. Jag slö bläddrade lite i bladen å kan inte låta bli att häpnas över denna genus-styrda reklam!! Det är ju mycket "inför skolstarten" reklam nu - å det är uppenbart vem som ska köpa vilken ryggsäck, pennfodral eller omslagspapper... Varannan ryggsäck är rosa med gull på å varannan är blå/grå med ngt häftigt på! Varför?
Å cyklar! Mörka i färgerna - eller rosa... Å de rosa kommer med en korg framtill - men inte de mörka! Återigen: Varför?? Vad har flickor för behov av att ha en korg som pojkar uppenbarligen inte har? Är det inte "tufft" nog? Och varför måste pojkar vara tuffa? Uttrycket "gråt inte som en tjej" har jag hört flera gånger - å jag blir verkligen illa tillmods när jag hör det! För det första; hur gråter en tjej? Och för det andra; varför får inte en pojke vara ledsen?
Eller som en bekant nyligen sa till sin son när han var uttråkad, gå å lek med lite dockor då? Å så skrattade pappan å sonen i samförstånd tillsammans som om det vore världens otänkbarhet! Sonen är sex år gammal... Då kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att "gå igång lite" å predika om att alla kan leka med alla leksaker och att jag själv minsann när jag var lite lekte mest med "kill-leksaker". Pappan blev ganska tyst... För det är ju just det - det finns ju inget lämpligt försvar! Jag menar inte på något sätt att killar inte ska få leka med "kill-leksaker" - men de ska ju inte bli hånade om de även leker med mera "tjejiga" leksaker. De är i första hand barn och jag tycker att alla barn ska få tillgång till alla sorters leksaker och möjlighet att själv välja vad de vill leka med. Och självklart ska en flicka som vill vara prinsessa få vara det, älskar hon rosa så är det klart att hon ska få ha rosa - men det ska inte vara ett måste! "Du är tjej - alltså ska du ha rosa" liksom...
Jag själv har aldrig varit rosa, tydligen inte som barn heller enligt mina föräldrar. Och jag kommer nog aldrig att bli det heller. Jag tycker att rosa är en fin färg - men det är liksom inte jag, det gulliga passar inte mig! Men för den sakens skull inte sagt att jag inte gillar färgglatt - det finns ju andra färger! Å jag har rosa saker åxå - ett par rosa converse tex! (Jag har fem par converse...) Tycker att det är superläckert med kontrasterna lite tuffare kläder å så de rosa converse gympadojjorna till! Så rosa behöver absolut inte bara vara gullinuttigt! ;-)
Den sista reklamen jag tittade i igår var från H&M - å det var prexis samma sak där. Alla flick-kläder var i glada färger med gulliga tryck, modellerna skrattade och var söta. Medan pojk-kläderna var i murriga färger med (mestadels) tuffa tryck, modellerna såg coola ut... Min son älskar färgglada kläder, så vi kan uppenbarligen inte handla på H&M! Visst har min son coola kläder med spiderman, bilar, monster, batman mm åxå - men jag vill inte att det ska vara de enda alternativen! Roligast är när han själv är med i affären och väljer - då blir det färgglatt kan jag lova! :-) Men förutsättningen är ju då att vi är i en affär där det inte är indelat pojk- och flick- kläder. För då blir det ju automatiskt att han väljer de coola, murriga färgerna - eftersom det inte finns ngt annat att välja på!
När sonen själv får välja, bild från sommaren 2009. Visst skulle väl lika gärna en tjej kunna ha på sig dessa kläder? Detta är iaf vad jag kallar barnkläder! Mjuka, sköna och färgglada! :-)
Oj så mycket jag hade att tycka helt plötsligt! ;-) Vore intressant att höra/läsa vad du som läser min blogg tycker! Till sist så vill jag hänvisa till ett inlägg som Nina skrivit om könsroller som jag tycker är mycket läsvärt och som förklarar genus-tänket väldigt bra! Låt barnen vara barn!
Kram
Jaa, så jag håller med dig! Varför satsar inte affärerna mer på basfärgerna? Då kan man ju själv plocka ihop vad man vill oavsett om man handlar till en pojke eller flicka. Och som du skriver så gillar ju även barnen ofta klara starka färger...
Vårt lilla "lånebarn" på två år bara älskar rött och det är inte alltid så lätt att hitta på "killavdelningen" om man inte vill ha med alla "häftiga och coola" tryck på.
När jag jobbade på McDonalds precis efter jag tagit studenten slet jag som ett djur för att få till en förändring i tankesättet. I barnmenyn Happy Meal brukar det finnas två alternativ på leksak och vid det här tillfället var det en hot wheels bil eller en barbie.
Och alla frågade föräldrarna/barnen om de ville ha en tjej- eller kill-leksak.
Efter mycket slit fick jag igenom att vi skulle fråga om man ville ha en Hot wheels eller en Barbie istället för en tjej- eller kill-leksak.
Jag önskar att alla föräldrar tänkte efter innan de yttrar sig till barnen och tänker på vilka värderingar man lägger i ett uttryck.
Jag har ett barn av varje och jag märker på den lite äldre generationen att det är blått/grönt till sonen och rosa/rött till dottern vilket jag tycker är fel. Dottern har fått ärva alla sonens kläder och kommer så att fortsätta få göra med en del vilket innebär att hon inte alltid kommer att vara den sockersöta lilla flickan i rosa. Visst hon har klänningar och dylikt också, men jag tycker inte det är fel att sätta på henne en blå t-shirt och sonen en rosa t-shirt. Likaså alla leksaker, dom får leka med det dom vill leka med. Sonen är vår lilla kock här hemma, men kollar man bland just den kategorin leksaker i affärerna så är det mesta rosa. Precis som det bara är flickor som lagar mat och städar. Varför inte sätta neutrala färger på sådana leksaker så båda kan leka med dom istället?! Jag har avstått många gånger att handla leksaker just pga färgen. Just nu går jag dock i tankarna att köpa en rosa doksulky till sonen, för att dottern ska få ha sin blåa läragå vagn i fred. Redan när sonen bar baby gick vi imot alla könsroller och köpte en rosa keps till sonen, den har vi fått mååååånga kommentarer om kan jag säga!
Håller helt med talesättet att man ska låta barn vara barn så läääääänge dom kan!
Bra skrivet! Vad som mest irriterar mig är nog kvinnor som tror att de är "feministiska" men liksom missar målet utan att de vet om det. Minns att min svägerska gjorde det till en jättegrej om hennes två döttrar då de var barn hade gjort något tekniskt, typ bytt glödlampa. Hon tjoade "YEAAH, KVINNOR KAN!!!", ville göra high five mm. Jag tänkte bara att, ja, det är väl KLART att de kan? Genom att hon gjorde det till en sån stor grej blåste hon upp det som att det skulle vara något anmärkningsvärt att tjejerna kunde klara av det. Vilket budskap ger det i slutändan?! De klarade av det, inte TROTS att de var tjejer eller FÖR ATT de var tjejer, de klarade det för att de var duktiga. Jag blir lika sur varje gång som det klappas i händer varje gång en man har lagat mat, diskat och städat. "Ååh vad duktigt, kan han sånt din man?" Eh, ja, det är inte direkt kärnfysik? Nä, fokusera på uppgiften, inte på om den som gjort uppgiften har snopp eller snippa. ;-P
Tänk, att det ens ska behöva diskuteras?!?! Men det gör det, och ju mer vi pratar om det desto mer får vi upp ögonen för det... hur olika vi (jag säger VI!!!) behandlar våra (små) killar och tjejer. Inte tror att jag att det blir så mycket bättre när de kommer upp i åren heller, våra ungar.
Själv har jag två grabbar. Såklart att de har haft dockor och mjukisdjur av alla de slag. Och rosa tröjor. Fast många fler blåa och gröna och gråa... Jodå, så är det.
Nu är de vuxna och bestämmer själva. En är kock och den andre ljudtekniker. Killiga jobb? Eller tjejiga?
Jag tror att vi delar in nästan allt i manligt och kvinnligt och jag tycker inte att det är bra. Så... vad göra? Jo, såklart. Prata om det. Men inte "göra affär" av det, tror jag.
Hos oss lagar jag maten. Och sambon tvättar oftast. Och det är ALLTID han som handlar. Jag får "följa med" nån gång, men det är han som liksom sköter om det. Fast jag får gärna skriva en lista på vad vi ska ha! S
Ja, hörrni... man ska göra det man är bra på! Om det sen råkar vara manligt eller kvinnligt ska inte spela nån roll.
Men NU ska jag kolla lite på blomkålsgratängen som står i ugnen S Kvinnan ska med andra ord till Köket! S
Kram på er allihop!
Kunde inte ha sagt det bättre själv vännen!
Med fem barn i huset ( 3 grabbar och 2 tjejer) så får leksaker och kläder verkligen lov att gå i arv barnen emellan. Men det är klart... när mina tjejer suckar hänfört över rosa och glitter , ja , då får de ha det. Men bland mina senaste inköp till de äldsta killarna ( 6 och 10 år )finns varsin illrosa skjorta! Gissa om de ser coola ut i dem!!
Trist vännen att du mår så dåligt. Hoppas att du kom iväg på Sonisphere iallafall och att du fick en trevlig stund. Sen är det inte långt kvar till "utcheckning" på bebishotellet...! Håller tummarna för dig .
Sköt om dig så gått det går.... ringer någon dag och kollar med dig.
KRAM! Sophia
Jag letade länge efter en rosa tröja med en bil på (beställt av Alma). Det va inte lätt!
En sak som driver mig till vansinne är storlekarna! Höjdaren var när jag skulle handla bodysar till dottern, behövde en röd och en blå. Flicksnurran för den röda och pojksnurran för den blå, förstås... men dröm om min förvåning när jag upptäcker att "flick"-bodyn är ca 4 cm kortare och 4 cm smalare än "pojk"-bodyn, i samma storlek! Kollar de andra, och jovisst, det är genomgående. När jag kommenterar det för expediten säger hon "Jamen, flickor ÄR ju mindre än pojkar!". Öh, va? En flicka som är 80 cm lång är alltså KORTARE än en pojke som är 80 cm lång, och per defintion smalare? Då har hon aldrig varit på öppna förskolan, för de knubbigaste bebisarna (och ofta längsta) var flickorna :) Och nu är det fortfarande samma sak, dottern är 130 cm lång och kan nätt och jämnt ha 134/140 trots att hon är slank, hon tycker det stramar. Pojkkläderna har hon vuxit ur på LÄNGDEN eftersom hon där precis har börjat med 122/128. Pojkkläder i 134/140 är inte att tänka på, de drunknar hon i... suckar
Blev fel i min url förra inlägget :)
Vilket jättebra inlägg! Jag håller förstås med dej.
Vad roligt att du fått så positivt gensvar på inlägget också. kloka läsare du har :)
Halloj! Ja Här är det också nedräkning, +1 dag jämfört med dig - dvs BF 1 september. Men jag siktar på ett augsti barn. Förhoppningsvis blir det Danderyd, vart ska/vill ni föda? Så man vet om man ska hålla utsikt i korridorerna :-)
Tänkvärt inlägg - själv är jag uppvuxen med en tekniktokig pappa som lärde sina döttrar allt om el och tekniska prylar och en välidgt "icke feminin" mamma som tyckte det var väldigt viktigt att inte "tvinga in oss" i något fack. Men trots detta märker jag ändå att det är lätt att falla i fällan gällande min dotter. Utbudet för barn på både kläd- och leksaksfronten fullkomligt skriker genusuppdelat. Det var MYCKET lättare att hitta neutrala, men fina bebiskläder i strl 50-72 än nu, när man kommit upp på flick/pojk avdelningen. Linnéa älskar dessutom Hello Kitty, och dom kläderna är inte direkt köns neutrala om man säger så...
//Lisa W
Du lekte mest med bilar när du var liten, fast Mamma hela tiden försökte få dig att leka med dockor!!! :---) (Det där med Mamma var bara på skoj) Puss
Har du läst något i den här bloggen: http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com/ mycket intressant läsning där, som jag tror att du skulle gilla! :)