Trygghet

Att ge trygghet och kärlek måste väl ändå vara en förälders viktigaste uppgift? Mat å kläder - ja visst. Men utan kärlek och trygghet kommer man nog inte långt. Det är iaf min starka övertygelse och det jag i natt påminde mig själv om gång på gång... Sonen ville nämligen inte sova i sin säng i natt! Det är nog första gången det händer tror jag - bortsett från några gånger då han har varit sjuk men de gångerna räknas inte!

Men i natt vaknade han vid midnatt och var jätteledsen. Jag vet inte om han hade haft en mardröm eller vad det var men han var rädd och ledsen. Vi pratade länge om varför han var rädd, om att det inte finns monster eller robotar osv... Men ingenting hjälpte, det enda han ville var att sova med mig. Å självklart fick han det! Jag vill ju att han ska känna sig trygg! Maken fick flytta in i gästrummet å så sov jag med ett barn på var sida om mig - ganska mysigt faktiskt! Även om jag inte fick så mycket sömn...

Jag har googlat å läst massa om barn å sömn nu på morgonen och det finns (naturligtvis) en hel drös med förklaringar, åsikter och tips. Jag känner dock inte att det var ett spel från Eriks sida - han var verkligen rädd och då vill jag finnas där för honom. När han låg bredvid mig så låg han tätt intill mig och ville att jag skulle hålla om honom - han behövde närhet! När Ingrid vaknade och ville äta så kröp Erik ännu närmare mig och när jag gick upp för att byta blöja så följde han med. Kanske är det en "syskon-reaktion" eller åxå är det bara en utvecklingsfas.

Jag känner mig iaf glad att kunna ge min son den trygghet och närhet som han uppenbarligen var i behov av, det enda negativa var väl att han vaknade när Ingrid skulle ammas (inte så konstigt eftersom hon grymtar som en gris när hon äter!) och att Erik sedan var vaken från kl 5 på morgonen, han lär vara rätt trött ikväll! Det återstår att se om det är någonting som kommer att fortsätta eller om han bara ville testa mig för å se om han skulle få sin vilja igenom...

Hur tänker ni? Åsikter och tankar är alltid intressant!

Kram


Kommentarer
Postat av: Louise

Hej!

Så mkt fina saker du gör :)

Kram!

Postat av: Maria

Klart han ska få närhet om det är det han vill! Trygghet är A och O! Alma sov några nätter inne hos mig (Pär hade ju eget rum) i början när Ebbe kom. Hon kände sig ensam i sitt rum sa hon.



Kram!

2010-10-13 @ 20:13:35
URL: http://mammamary.blogg.se/
Postat av: monica

Klart det är rätt att göra så om han är så ledsen. Sen om det blir en vana och att det blir så i månader så kanske dt blir jobbigt när ingen av de vuxna kan sova ordentligt. Hur gammal är din lilla kille?

2010-10-13 @ 20:20:10
Postat av: LillBlomman

Vet du, jag har alltid struntat i vad alla säger och tycker. Gör som du själv känner känns rätt för dig! Det är DU som är mamman (och pappan såklart) som vet bäst vad just ditt barn behöver. Ibland behöver ju även de lite större barnen få känna att det kan få vara små och ligga i mammas säng. Viggo sover i vårat sovrum fortfarande, det känns inte som ett problem så då får han sova vidare där.

Ngt hellt annat! Du skulle dö om du såg alla mina blommor, asgarvar!!! Men visst blir det lite dyrt fast jag köper inte jättemycket papper och så. Tack för alla fina kommentarer! Kramar!

2010-10-13 @ 20:55:23
URL: http://lillblommanskapar.blogspot.com
Postat av: Catta

Tror du gjorde alldeles rätt som lät lillkillen sova hos dig, vare sig det var rädlsa el syskonavundsjuka. När han får den närhet o trygghet han behöver kommer han glömma bort det hemska och säkert sova gott i sin egen säng igen. Inte för att jag är någon expert direkt, men den taktiken har funkat här:) Kärlek, kärlek, kärlek, våra barn kan inte få för mycket...:)



Gillar ditt fina julkort nedan! Och Rockmormor är ju så skön! Kul bild och snygg LO!



Ha det gott! Kram!

2010-10-13 @ 23:32:52
URL: http://cattasskymningsland.blogspot.com/
Postat av: DesignAnnique

Jag tror man vinner på det på sikt. Min erfarenhet är att det går fortare över om man ger dem den tryggheten att de kan komma när de behöver, vår dotter hade perioder när hon kom och sov hos oss eller jag fick sitta hos henne när hon vaknat. Sen var det lugnt ett tag igen och så har det varit dags igen under några nätter. Det brukar gå över när de har tankat den närhet de behöver. Det är ju ett stort steg att bli storebror också, och behöva dela mamma och pappa med ett litet syskon. Då kan man behöva känna att man räknas in ändå, att man också kan få vara med och få närhet. Blir det ett problem framöver får ni väl ta tag i det då, jag tror att om ni lägger honom som vanligt i hans säng på kvällen och tar emot honom när han kommer så är det nog inga större problem.



Mina föräldrar hade för övrigt 3 ungar i sängen under ganska l lång tid, de hade extra bred dubbelsäng för att vi skulle få plats. Men vi slutade i tur och ordning, för min del framför allt för att jag vaknade senare och senare och bara den "sämsta" platsen var kvar. Man fick nämligen knappt röra sig när man låg brevid pappa, mellan dem kunde man iaf röra sig åt ett håll :)

2010-10-14 @ 08:28:03
URL: http://designannique.blogspot.com
Postat av: Lisaw

Linnéa är vad några kallar för "drömbarn", dvs hon drömmer mycket och vaknar oftast en gång varje natt. Då vill hon antingen sova i vår säng, vilket hon får, eller så går någon av oss över till hennes säng (120 säng). Hon har vant sig vid Agnes grymtande, så det stör inte henne längre.

Tror inte att Erik kommer att börja vakna nu, utan det går nog över snart!

2010-10-15 @ 10:01:34
URL: http://lisawa.blogspot.com
Postat av: maxell

Troligen är det en dos av osäkerhet med i bilden. Du ger Ingrid en massa uppmärksamhet nu. Troligen är det alltså en släng av syskonavundsjuka eller vad det nu kallas. Om det går över eller håller i sig vet jag inte. Men ett är säkert. Erik behöver också närhet och ompysslande. Så du gjorde rätt.



Sedan är det lurigt för mig, som ensamstående mor med en son, att egentligen uttala mig i frågan. :)

2010-10-22 @ 09:06:11
URL: http://maxellexam.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback